Idag tror jag att jag har gått igenom det värsta träningspasset EVER!! Outdoor Tabata. Det är helt grymt, obeskrivbart, vilken sjukt tung träning, men satans så underbart när man klarar av det. När man klarar att pressa pressa pressa och bara gå på ren vilja sista 20 minuterna. Fy fan, lyckan är enorm när passet är över. Jag började nästan gråta efteråt, inte för att jag är slut, för jag var (och är) fortfarande så jäkla lycklig att jag gick på passet och tog mig igenom det och pressade mig allt jag kunde.
Det får mig att tänka på hela den här tävlingen. Jag börjar sakta inse vilken bedrift detta är. Jag har vid ett tillfälle, 6 maj, fuskat med 3 drinkar på en kryssning. I övrigt har jag inte ätit en enda godis, inget socker, följt matschemat till punkt o pricka (förutom ceasarsalladen jag inte hade räknat med igår), tränat alla pass utom ett. Jag har aldrig fullföljt något på detta sätt. Jag har startat många olika sorters dieter o träningar men aldrig satt upp ett mål som jag sen även följt och nått. Nu är jag nära det för första gången på många många år. Det är helt otroligt vad det går att göra. Jag inser att har jag fullföljt detta och klarat detta, så kan jag i princip klara vad som helst om jag bara bestämmer mig för det. Jag har viljan, styrkan och den mentala styrkan, det har jag helt klart bevisat för mig. Visst några dar kvar men vad skulle kunna få mig att inte klara den sista ynka biten? Sjukt stolt, lycklig och stark! Mmmm life is good when you let it....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar